Förändringar är bra...
Har hänt mycket den senaste tiden, jag försöker verkligen förändra det som påverkar mej negativt, göra saker för mej, för min skull!! Jag har varit så dålig på det, försatt mej i situationer som inte har gynnat mej på något sätt, snarare tvärtom... Oftast har det väl berott på min nästan dumdristiga snällhet, och det har bara slagit tillbaka fel, förmodligen för att jag haft fel umgänge, mållösa människor! Jag vill något mer, jag vill framåt! Det finns verkligen en hel värld att upptäcka, intressanta människor överallt, och jag vill ha mer av det. Livet är för kort för att inte göra minst en riktigt rolig sak varje dag, det gäller bara att våga ta det där steget, att våga bryta gamla mönster!!
Jag har så många "vänner", som varje gång vi ses bara klagar över sin tillvaro, dom hatar sina jobb, pratar skit om folk till höger och vänster, och jag orkar inte vara en del av det längre... All negativitet man har i sej beror ju i grund och botten på sin egen rädsla, osäkerhet, och där uppkkommer den jävla avundsjukan, jag hatar den...
Hur är det egentligen funtat när mn får tankar om att man inte ska prestera sitt bästa av rädsla för att andra ska tycka att man är ego, självupptagen eller högfärdig? Om vi pushade och uppskattade varandra mer, vad mycket bättre vi skulle känna oss, var och en...
Jag umgås sällan med mina "vänner", visst, vi ses varje helg, festar & irrar bort oss i någon jävla dimma, super ner oss för att undfly vardagen, och sen tror vi att vi har haft roligt... Det irriterar mej att jag har kastat bort så många år och så mycket pengar ståendes i ett hörn på en trist klubb med samma människor i så många år, och inte insett att jag egentligen har vantrivts med mitt liv, med mitt jobb, mitt boende och med många i mitt umgänge!! Jag har inte kommit fram till någonting där, bara vaknat upp med ågren dagen efter!!
Ingen kommer och förändrar min tillvaro, det är upp till mej!!
Jag är fan bra, och du med, så det så : )
Bara Vara JAG
Jag har så många "vänner", som varje gång vi ses bara klagar över sin tillvaro, dom hatar sina jobb, pratar skit om folk till höger och vänster, och jag orkar inte vara en del av det längre... All negativitet man har i sej beror ju i grund och botten på sin egen rädsla, osäkerhet, och där uppkkommer den jävla avundsjukan, jag hatar den...
Hur är det egentligen funtat när mn får tankar om att man inte ska prestera sitt bästa av rädsla för att andra ska tycka att man är ego, självupptagen eller högfärdig? Om vi pushade och uppskattade varandra mer, vad mycket bättre vi skulle känna oss, var och en...
Jag umgås sällan med mina "vänner", visst, vi ses varje helg, festar & irrar bort oss i någon jävla dimma, super ner oss för att undfly vardagen, och sen tror vi att vi har haft roligt... Det irriterar mej att jag har kastat bort så många år och så mycket pengar ståendes i ett hörn på en trist klubb med samma människor i så många år, och inte insett att jag egentligen har vantrivts med mitt liv, med mitt jobb, mitt boende och med många i mitt umgänge!! Jag har inte kommit fram till någonting där, bara vaknat upp med ågren dagen efter!!
Ingen kommer och förändrar min tillvaro, det är upp till mej!!
Jag är fan bra, och du med, så det så : )
Bara Vara JAG
Kommentarer
Trackback
