Att stå sej själv närmast...
Det är svårt att stå stark i sej själv när så många andra viljor blandas in, när jag hela tiden vill att respekten för andra människor ska vara tillräcklig för att allt ska lösa sej och bli bra, men jag börjar förstå att det är inte alls så, jag måste helt enkelt tänka på hur jag vill ha det, se sanningen, ta allt för vad det faktiskt är...
Jag tvivlar verkligen på mej själv, hela tiden, men då är det inte tanken som styr, utan hjärtat. Det blir inte alltid som man har tänkt, tyvärr! Det gör jävligt ont, men det vänder ju någon gång!
När jag tänker tillbaka och läser mina gamla dagboksanteckningar handlar det mest om saknad, alla dessa tårar, för vad? Jag vill alltid tro det bästa om alla människor, och jag har inte förrän på senare tid börjat inse att det är inte alla runt mej som är blåögda, utan det är ju faktiskt jag. Jag kan inte förändra andra för att jag önskar förändring i mitt liv, hur gärna jag än vill.
Saknaden har aldrig lättat, alltså har jag inte hittat det jag önskar?!
Sov gott!
Bara Vara
Jag tvivlar verkligen på mej själv, hela tiden, men då är det inte tanken som styr, utan hjärtat. Det blir inte alltid som man har tänkt, tyvärr! Det gör jävligt ont, men det vänder ju någon gång!
När jag tänker tillbaka och läser mina gamla dagboksanteckningar handlar det mest om saknad, alla dessa tårar, för vad? Jag vill alltid tro det bästa om alla människor, och jag har inte förrän på senare tid börjat inse att det är inte alla runt mej som är blåögda, utan det är ju faktiskt jag. Jag kan inte förändra andra för att jag önskar förändring i mitt liv, hur gärna jag än vill.
Saknaden har aldrig lättat, alltså har jag inte hittat det jag önskar?!
Sov gott!
Bara Vara
Kommentarer
Trackback
